Efter att ha försökt att trycka ner vårat bagage i raggarns baksäte en stund, så inser han att det inte går. Smart chaufför. Ja.
Gastanken till AC'n och en liten baslåda fyllde nästan hela utrymmet i den babylila Corolla-sedanen. Måste vara smidigt när man kör flygplats - city.
Full gas mot Sukhumvit och Nana hotel, som vi hade bestämt oss för att bo på. Sanningen är den att en herre ifrån Belgien vid namn Bert hade rekommenderat det.
"Det ligger ett stenkast ifrån Plazat, och mc-taxi till Soi Cowboy och Patpong går på fem minuter!", hade han spottat ur sig ett par kvällar innan.
Bert är en trevlig kille. Han jobbar på Atlas Copco i Belgien. Jag tror kör han dumper. Manligt.
Nåväl. Efter att ha bränt i 150 blås i innerfilen i en kvart med Dr. Alban - No coke och I'ts my life skrålandes så började vi närma oss Bangkok.
Vi svänger av, och vi passerar ett par rejält obskyra vägar och områden.
Efter ett tag är vi uppe i ett parkeringshus och snurrar.
Vi kommer ner igen. Han betalar 40 baht och blir insläppt. Nu var vi framme.
In på Nana hotel och ber om ett tjusigt dubbelrum.
Hur var namnet? My name is Leif, but you can call me Leffe.
-Ok!
Skriv under här, och ta dessa två drinkbiljetter som ni kan nyttja i våran fina lounge...
(Den är förövrigt speciellt designad för sexturister i övre medelåldern)
Piccolon som ska bära upp våra väskor är långt över 80 år gammal, och hostar så pass intensivt och slemmigt att jag inte finner ord till att beskriva det.
Troligen en trogen brukare av Krong Thip 90 (thaicigaretter).
Vi ska upp till 7e våningen och gubben ler påväg mot hissen. Ja, detta är ju jävligt kul tänker jag och mår fruktansvärt illa.
In i hissen. Trångt som fan. Två små faranger, och en ännu mindre thaigubbe med hosta, samt vårat bagage överlastar hissen rejält.
Äntligen framme till nr 716. Piccolon visar oss runt i det fina, inrökta bocknästet. Vi har jättemånga kanaler stoltserar han med, och roffar snabbt åt sig den bakteriefyllda fjärrkontrollen.
Han stannar plötsligt vid BBC och ser mig djupt i ögonen.
You want massage, frågar han. Good massage young lady!
-Lysande, tänkte jag. Skicka upp en tant åt mig!
Nej, så gick det inte till. Jag tackade vänligt men bestämt nej.
När gubben har lämnat rummet så hänger jag upp en knippe lotusblommor vid sängen. Dessa hade jag fått av Pli kvällen innan.
Dessa skall i mitt naiva huvud ge mig lite tur nu.
Klockan är nu ungefär 11.00 och sömn står på schemat.
Jag går in på toan för att göra mig i ordning. Borsta tänderna får räcka. Duschar gör jag ikväll, listar jag tidseffektivt ut.
Jag ser mig själv i spegeln och en vomitsignal når plötsligt min hjärna.
Jag måste spy!
Fort som fan får jag ner med huvudet i American Standard-toaletten.
Jag kräks massiva, innehållsrika mängder. Spyorna studsar på vattenytan rätt upp i nyllet på mig.
Spya i mina ögon. Spya i mitt ansikte. Spya i mitt fina hår. Spya överallt.
Ändrar min uppfattning angående duschen, och ställer mig i det ljumna vattnet och tvättar av mig så mycket jag orkar med det nästan obefintliga trycket i duschslangen.
Klar. Äntligen lite sömn, tänker jag. Kennet sover redan, så jag slipper hans jävla tjat för en stund.
Klockan är ställd på 18.00. Då ska vi leva lite igen.
Fortsättning följer...
No comments:
Post a Comment